Résultats de "Diverse" dans Toutes les catégories

Det är den 13 juni 2007 och paret Rut och Finn Teisen har varit försvunna i flera dagar. Deras bil hade stått orörd vid hamnen på den ö de bor på i Fyns skärgård, och deras båt är försvunnen. Polisen kopplas in i ärendet, och de får snart veta att parets båt ligger dåligt förtöjd vid en närliggande ö, låst och utan någon ombord. Båten, en Vikness 880, var välkänd i området. Det var en 24 fots motorbåt värd närmare en miljon. Eftersom båtens förtöjts så dåligt efter att den flyttats så hade andra båtägare i hamnen hållit ett öga på den.

Villaägaren och småtjuven ska snart mötas. Ett möte som på ett avgörande sätt kommer att förändra livet för dem båda ... Villaägaren Mile Ivic söker än en gång igenom källaren i drömhuset som han håller på att renovera. Huset är tomt, men bär tydliga spår av en objuden gäst. En packad väska står framställd och fönsterhakarna på källarfönstret just ovanför är avbrutna. Det är tydligt att den är de som varit där, tänker komma tillbaka och hämta mer gods. Han lägger sig på madrassen i altanrummet ut mot trädgården.

Hugo flyttade från Chile till Sverige och kom till Göteborg den 3 mars 2007 för att bo tillsammans med sin mor och lillasyster. Men han fick bara fyra veckor tillsammans med dem. Den 1 april 2007 blev Hugo skjuten till döds på Gårdstens fotbollsplan. En yta för spel och lek i goda vänners lag blev Hugos dödsarena. Han blev brutalt avrättad med flera skott från en pistol. Det första skottet träffade i huvudet och han dog omedelbart. Hugo blev bara 18 år gammal.

Fyra mord som begås under bara några månaders tid chockar den lilla orten Tistedal i sydöstra Norge. Morden är hänsynslösa, och trots stora insatser tar det lång tid innan polisen får några användbara ledtrådar till vem mördaren kan vara. Mordoffren verkar slumpmässigt utvalda, men de har alla bott i samma ort. Vid de första morden finns inga vittnen, i ett av fallen tar det flera månader innan den dödes kropp hittas. Några barn som spelar boll i närheten av villan där mordoffret har bott, ser en hand sticka ut ur en komposthög.

Klockan är strax efter elva på kvällen den 14 april 2013 när de fyra männen kommer tillbaka till radhuset på Stjärnbildsgatan i Bergsjön. De har just gjort inbrott hos en äldre dam på Zenitgatan en knapp kilometer bort och ska nu bytet delas upp. De har hunnit sitta vid köksbordet någon minut när någon smyger fram till fönstret och kikar in mellan springorna i persiennerna, siktar och avlossar fem skott.

I östlandsdalarna norr om Oslo hittas en gammal jordbrukare skjuten på sin gård. En journalist tar sig fort ut på platsen och av grannarna får han snabbt reda på att allt inte står rätt till på gården. Förhållandena inom familjen är dåliga och inga utomstående har satt sin fot på gården på flera år ... Enligt familjen ska fadern ha tagit sitt liv med ett hagelgevär men ingen av dem har hört något skott. I sängen där fadern hittades hängde vapnet på väggen utom hans räckhåll ...

På våren 1990 förövades ett uppmärksammat brott i Helsingforstrakten. En söndagsmorgon anmäler en person in till polisen i Helsingfors att det ligger en livlös man i ett dike. Fyndet ska snart utvecklas till vad pressen kallade för "Guldmordsfallet", men i själva verket var det fråga om två mord. I denna artikel skildras hur fallet utreddes och behandlades i rätten. Den person som greps för brotten, erkände inte någon skuld, utan dömdes mot sitt nekande med stöd av de bevis som polisen kunde lägga fram.

Stämningen på handelsfartyget hade varit dålig i flera veckor. Det danska fartyget skulle till Lagos, Nigerias huvudstad. Kaptenen hade vidtagit fler säkerhetsåtgärder, och samtidigt blivit ovän med så gott som hela besättningen, förutom sin fru. Bland annat hade tre vapen inköps, för att skydda fartyget mot pirater. Kaptensbryggan hade också klätts in i taggtråd.

Var det gammalt hat som växte sig starkare under fängelsevistelsen? När antagonisterna träffades igen urartade slagsmålet man mot man till mord. Kamraterna hade plötsligt en kropp och en bil att göra sig av med. Alla ställde - förvånande nog - upp och hjälpte till i det smutsiga jobbet med att gömma kroppen, dölja spåren och förvilla polis och anhöriga. Men lagens långa arm är svår att undkomma, och efter många förhör började kamraterna så småningom att berätta sin historia, bit för bit.

Det var vacker förmiddag den 18 juni 2004. Barnens glada rop och stoj från ån Tarpianjoki hördes långa vägar och tallsåpan doftade gott där mattvättarna gjorde rent. Men en stund senare uppstod tystnad, tvättarna slutade göra rent sina mattor och barnen kom upp ur vattnet. Ungefär tio meter från stranden framför en av bryggorna flöt plötsligt en svart sopsäck upp, omlindad i tejp. Polis tillkallas, och när de drar upp säcken ur ån gör man en fasansfull upptäckt. För i säcken, inlindad i ett lakan och byggnadsplast, ligger ett lik...

Måndagen den 31 juli får den isländska polisen en anmälan som skiljer sig från det vanliga. På ett bankkonto där det vanligtvis endast brukar inkomma lön till en summa av 77 isländska kronor, börjar det plötsligt strömma in enorma summor pengar. Islandsbanken som tillhandahåller kontot har signalerat till polisen att något inte står rätt till, och snart är utredningen i full gång. Kontot visar till tillhöra en 65-årig kvinna, och de som överför pengar till kontot är främst äldre män.

Thomas Philipson är sonen i en finansfamilj som är verksam inom bilbranschen. Den 7 mars 1980 blir han kidnappad utanför sin bostad, genom våld lyckas kidnapparna tvinga in Thomas i en buss som stått parkerad utanför porten, han förblindas när de sprejar ammoniak i hans ansikte, och har flera skador på huvudet. En av grannarna blir vittne till händelsen, och tar ett snabbt beslut att hoppa in i familjen Philipsons Mercedes som står väntandes lite längre bort.

En maskerad man. Eller en fyrabarnsmamma. Vem var mördaren? Klockan 02.43 fredagen den 1 december 2006 tog nödcentralen i Satakunta emot en anmälan om ett grovt våldsbrott som skett i Vanhakylä i Ulvsby. Enlig den som ringde, familjens mor, den 41-åriga Anneli Auer, hade en cirka 180 centimeter lång rätt kraftig man i 30-40 årsåldern med runt ansikte trängt sig in genom terrassdörren i familjens villa som låg på Tähtisentie 54. Mannen var klädd i åtsittande mörka kläder och hade delvis maskerat ansiktet.

En varm augustisöndag 1989 försvinner läkaren Andrew Kulanga från sitt hem i Finland. Det tar flera dagar innan han anmäls försvunnen, eftersom hans fru Rita berättar för familjens vänner att han återvänt till landet där han fötts, Sri Lanka, på grund av oroligheter i landet. Efter en tid meddelar Rita att hon fått ett telefonsamtal från Sri Lanka, som informerade henne om makens död. Polisen anar dock oråd, och Rita går snart från att vara vittne till misstänkt i makens försvinnande.

1977 är det år som kommer att gå till historien som ett av det terrordrabbade Västtysklands mest händelsemättade under hela efterkrigstiden. Under året tvingades myndigheter och allmänhet notera en kedja av dramatiska skeenden: utpressning, kidnappning, flygplanskapning och mord. Men det på sikt mest betydelsefulla inslaget under 1977 måste ändå sägas vara upplösningen och "resultatet" av Västtysklands hittills mest utdragna kidnappningsdrama, Schleyer-fallet.

Polisens helikoptrar besköts i hangaren, skott avlossades mot en polisstation, brinnande bilar blockerade vägen, bombattrapper placerades och fotanglar kastades ut. Postterminalen rånades på värdepost under tiden polisstationerna var blockerade. Stora delar av Göteborg stängdes av. En stund efter rånet satt några av gärningsmännen i en bil i Älvängen i Ale kommun och delade en flaska whiskey. Ett rån som blev av först tredje gången det var planerat.

Det perfekta mordet, finns det? En ovanligt listig mördare utnyttjar vädret och en kombination av tur och skicklighet för att dra polisen vid näsan. December 1993 och januari 1994 var ovanligt blöta månader. Regnet höjde vattenståndet kraftigt i sjöar och åar och samtidigt ändrades strömförhållandena. Detta gjorde att en gärningsman nästan lyckades genomföra "det perfekta mordet" -- men bara "nästan" ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

När en man försvinner i närheten av danska Stavanger tror polisen först att han rest hem till Pakistan, där han var född. Men väldigt snart blir det tydligt att något inte står rätt till, och en stor polisinsats påbörjas. Snabbt faller misstankarna på mannens svåger, som varit skyldig honom pengar. Men svågern förnekar allt, och lämnar ett alibi till polisen.

Polisen i Kurikka trodde sig åka ut för att utreda ett misstänkt självmord en vinternatt i mars 1998. Polisen hade tillkallats för att utreda en bilbrand, där en kvinna befann sig inne i ett brinnande fordon. Mycket snart väcktes misstankarna att det i stället kunde vara fråga om ett brott. Att ta sitt eget liv genom att tända eld på en bil och själv brinna upp i bilen torde vara ett extremt ovanligt sätt att begå självmord - så extremt att det inte kunde anses som utgångspunkt för ett självmord.

DNA-tekniken har under 2007 blivit ett vanligt hjälpmedel för polisen när det gäller att binda en person till en viss plats eller till något klädesplagg. Så var det inte 1990. I artikeln beskriver författaren på ett tidstypiskt sätt hur Blekingepolisens allra första DNA-träff avgjorde en utredning om grov våldtäkt. Tillsammans med utredarens intuition och envishet löstes fallet med den brutala, knivattakerande och maskerade våldtäktsmannen.