Showing results by author "div" in All Categories

Under åren 1975-80 härjade i Yorkshire i Storbritannien, en hänsynslös mördare som döptes till "Yorkshire Ripper". Mannens riktiga namn var Peter Sutcliffe och under fem år mördade han tretton kvinnor och överföll ytterligare sju -- de flesta prostituerade -- innan han greps och avslöjades. Efter att han hade gripits blev han tillfrågad om varför han dödade dessa oskyldiga kvinnor, varpå han svarade att Gud hade sagt åt honom göra det. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Den 29-årige väktaren hade en pressad ekonomi, han hade ingen styr på pengar. Han var försörjningpliktig för två barn med olika mammor. Och han umgicks gärna med andra kvinnor. Han drog sig inte heller för att låna pengar av dem. En skuld på 6 000 kronor blev hans motiv för att mörda en kvinnlig kollega, 21-åriga Helena, som han haft en kärleksaffär med.

Vår tid fylls av skildringar av fasansfulla brott och brutala gärningsmän. Frågan är om inte Andreij Romanovitj Tjikatilo hamnar bland de allra värsta i denna skräckens förteckning. Under en period på ungefär 12 år fram till april 1990 förövade denne medelålders statstjänsteman en närmast ofattbar serie sexualmord på unga flickor och pojkar. Han erkände att han dödat 55 människor. Men polisen utesluter inte möjligheten att det i verkligheten var fler offer. Dock togs "enbart" 53 mord upp i åtalet.

Den 16 juni 2000 var en vacker sommardag, och för de flesta skolbarn var det i alla avseenden årets bästa dag, eftersom det var sista skoldagen före sommarlovet. Hur ljust det än såg ut, så skulle dagen dock sluta mycket tragiskt. Den 16 juni 2000 var nämligen sista dagen i livet för 36-åriga Marianne och hennes två söner, Dennis, 10 år och Brian, 12 år. Än idag är fallet ett av Danmarks mest skrämmande och uppmärksammade rättsfall. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Den 29 november 1972 tog en mardrömsperiod sin början för tandtekniker Hans Larsen och hans hustru. En mardrömstid som skulle vara i månader och sedan gå över i ofattbar sorg över den ogärning deras mellanpojke -- 10-årige Hans Henrik -- alldeles oskyldigt fallit offer för. De båda makarna bodde i Klarup tillsammans med sina tre söner -- 6, 10 och 13 år gamla. Klarup är ett förstadsliknande samhälle som ligger några mil sydost om Ålborg. De levde som familjer gör mest -- lugnt och tryggt till dess Hans Henrik försvann och senare återfanns död, mördad under makabra förhållanden.

Efter en lägenhetsbrand i Hägersten, Stockholm påträffas en 47-årig svensk politiker död. Dödsfallet klassas till en början som en olycka, han har helt enkelt omkommit i eldens lågor. Men efter närmare obduktion märker man att så inte är fallet. Detta var aldrig någon olycka - politikern har blivit mördad. Jakten sätts igång för att skipa rättvisa och hitta gärningsmannen. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

"En natt i mitten av november vaknade Maria av värkar och gick från sitt bostadsrum ut i ladugården. Där födde hon vid 4-tiden på morgonen stående och utan större besvär en pojke, som var vid liv. Så snart barnet var fött, doppade Maria ned det i ett kar med vatten, som stod i ladugården, och höll det under ytan tills det dött." Detta är berättelsen om Marias förstfödda son. Fadern var troligtvis en dräng som arbetade på gården där hon var anställd som piga. Att föda barn utanför äktenskapet var under 1800-talet djupt skamfyllt för kvinnor.

Mannen återvände aldrig till sitt hem sedan han varit borta och spelat kort. Ryktena gick i det lilla samhället -- hade han blivit mördad, hade han begått självmord eller bara gett sig iväg från allting? Många och omfattande undersökningar sken inget ljus över fallet. Först efter flera år lyftes en flick av slöjan över den mystiska händelsen... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Natten till den 7 augusti 1985 förövades ett familjedrama som saknar motstycke i vår tid. Det hela utspelades på en gammal bondgård i Essex nordost om London. Då polisen nästa morgon bröt sig in i huset fann man fem familjemedlemmar dödade, skjutna med ett gevär av kaliber 22. Dottern i huset, som kort dessförinnan hade kommit hem från en psykiatrisk klinik, låg död med ett skott i huvudet och geväret över sig. De flesta trodde att hon i sinnesförvirrat tillstånd hade tagit livet av de andra familjemedlemmarna och sedan skjutit sig själv. Polisen var av samma uppfattning.

Söndagen den 16 Juli 1989 på natten kom en man och en kvinna i bil till en enslig plats vid Albano industriområde. Platsen de stannade till vid ligger strax intill järnvägsspåren på Roslagsbanan och var ett känt tillhåll för prostituerade och deras kunder. Vad gör en man och en kvinna på en sådan plats mitt i natten? Dessa planer, vilka de nu var, fick direkt ett abrupt slut. Bara några meter ifrån dem fann de en till synes död kvinna, mycket illa skadad av yttre våld.

När Gunilla Westrin försvann sommaren 1999 tog det några dagar innan familjen började oroa sig för henne. Gunilla var väldigt omtyckt av släkt och vänner, men hon älskade friluftsliv och det var inte ovanligt att hon försvann ut på campingresor eller cykelresor utan att säga till någon innan. Familjen börjar dock ana oråd efter någon vecka, när Gunilla missar allt fler planerade middagar och sammankomster. Hon anmäls försvunnen, och polisen kopplas in i ärendet. Snart börjar polisen misstänka Gunillas inneboende, en ung man vid namn Christer, som var intelligent men känslokall.

Den 16 juli 1982 hörs en kraftig explosion i ett grannskap i Orminge. Det är morgon, och i chefsåklagaren Sigurd Denckers hus ligger hans dotter fortfarande och sover. Explosionen, som skett i närheten av huset, gör att eld snabbt sprider sig in i byggnaden. Dottern vaknar och börjar febrilt leta efter sin fästman Roger, som inte går att hitta. Grannarna börjar hjälpa till, och till slut återfinns den unga mannen precis utanför tomtgränsen. Hans kropp är svårt sargad, bitvis förkolnad, och han har små metalldelar och spik i och under huden.

Viola Widengren arbetar som syster på sjukhuset i Sollefteå, och hade sett fram emot en ledig dag med sina väninnor. Så ringer telefonen, och hennes fars barska röst säger åt henne att komma hem. Resan är dyr, och flera mil lång, Viola är inte så sugen på att ge sig ut i kylan på söndagseftermiddagen. Men hon kan inte säga nej, så snart sitter hon på bussen hem. Direkt när hon stiger innanför dörren börjar bråket. Viola är arg över att vara hemma, fadern är arg över hennes ton. Snart får hon emotta två raska örfilar. Violas styvmor ber henne att flytta hem, och fadern beordrar samma sak.

En 27-årig kvinna från Helsingborg blir bortförd från sitt hem. Dagen efter får hennes föräldrar ett brev skickade till sig där kidnapparna begär 325 000 kronor i kontanter i utbyte mot deras dotter. Som bevis för att de har henne bifogas dotterns avklippta pekfinger. Men när det otäcka meddelandet når hennes föräldrar är det redan för sent, hon är död ... När ett gripande väl kunde genomföras kommer det fram att initiativtagaren till brottet hade skaffat hjälp på det mest besynnerliga sätt: genom en kontaktannons i tidningen.

Natten till fredagen den 11 maj 1973 anmäls direktör Evald Arnesen saknad från sin bostad. Den saknade bodde i en stor och välutrustad lägenhet tillsammans med sin 21-årige son, Even Arnesen. När polisen söker igenom lägenheten hittar man blod i Arnesens säng. Man finner sedan blod på golvet i sovrummet, golvet i hallen och sedan vidare ut mot friluftsaltanen. När polisen följer blodspåren gör de den makabra upptäkten: Evald Arnesens livlösa kropp, intryckt i ett skåp. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

När 14-åriga Anna slutar skolan för dagen så har föräldrarna inte hunnit till skolan än för att hämta upp henne. Eftersom Anna ville hem och se sitt favoritprogram på tv började hon gå med sin vän innan föräldrarna hann fram. Detta beslut skulle komma att kosta henne livet. När föräldrarna kommer hem och Anna inte är där blir de oroliga och kontaktar polisen. Skymningen faller, och Anna har fortfarande inte återvänt, polisen börjar genast misstänka att det värsta har hänt. Snart är eftersökningarna efter Anna i full gång, och polisen får en ny ledtråd.

När länskriminalen i Södermanlands län larmades om ett misstänkt mord i Katrineholm, florerade redan rykten. Dessa rykten berättade att man hittat en kropp. En kropp där huvudet saknades. Kroppen hade varit inlindad i en mattrulle som bränts upp. Fallet döps därför ganska snart till Mattmordet. Det hela startar klockan 08.47 den 20 april 1998. Då kommer larm om en källarbrand på Fredsgatan i Katrineholm. Räddningstjänsten kan snabbt konstatera att det brinner i en mattrulle i ett källarutrymme i anslutning till matkällarförråden. Branden i källaren släcks snabbt.

Det gick ett sus genom lokalen när den anklagade äntrade rättssalen en oktobermorgon 1983. Dennis Andrew Nielsen hade förts dit i ett bepansrat fordon, och snabbt förts in i byggnaden för att undvika den stora människoskara som befann sig utanför domstolen Old Bailey i London, England. Nielsen mördade 12-15 unga män i London, mellan 1978-1983. Han lurade unga, ofta homosexuella eller hemlösa, män till sin lägenhet med löften om alkohol och en sovplats. De unga männens ströps, och Nielsen behöll sedan kropparna i flera månader.

"Om det här är som vi tror, så är det ju precis som i en deckare av Agatha Christie." Så utbrast en av utredarna när konturerna kring ett mystiskt mord i Strömstad började klarna efter ett par veckors intensivt arbete. Det som utredarna hade att utgå från var att en äldre man bragts om livet - till synes utan begripligt motiv. Men så var det inte - brottet var välplanerat. Och nog var ingredienserna ovanliga. Här ingick befängda påståenden, psykiskt labila anhöriga, förväntningar på arv och annat.

"Han befanns skyldig till 23 mord och ett mordförsök. Han var anklagad för 25. I samband med polisutredningen hade han erkänt 27 mord. Utredarna förhörde honom om mer än 60 dödsfall. Under utredningen skrev pressen att man övervägde att gräva upp 200 gravar för att undersöka liken." Gärningsmannen var en 46-årig föreståndare på ett ålderdomshem i norska Orkdal. Han begick sina mord genom att förgifta vissa boende i hemmet med curacit, ett gift som bara stannar i kroppen några dagar efter döden.