Résultats de "Selma Lagerlöf" dans Toutes les catégories

När den unge studenten Gunnar Hede får höra att hans älskade barndomshem kommer tvingas säljas ger han sig ut på vägarna för att tjäna pengar. Han måste rädda sitt hem. Han får anställning som herde och under vintern ska han leda hundratals getter genom en stor skog, men Hede misslyckas och alla getterna dör. Efter sitt misslyckande försjunker Hede ner i galenskap, förvirrad vandrar han omkring på vägarna tills den dag han träffar Ingrid.

General Bengt Löwensköld ligger inför döden och hans sista önskan är att få begravas med sin ring, ringen han fått från Karl den tolfte. Några månader senare öppnas familjegraven för att begrava ytterligare en medlem från den Löwensköldska familjen. Under natten när graven står öppen passar bonden Bård och hans fru på att stjäla ringen, något de bittert kommer att ångra. Ringen bär nämligen på en förbannelse och bonden och hans familj hemsöks av olyckor. Men ringens förbannelse slutar inte där ...

"Solskenet är likt kärleken. Vem känner inte de illgärningar den har begått, och vem kan låta bli att förlåta den? Solskenet... ger glädje åt var man, därför tiger envar med det onda, som det har förorsakat." Selma Lagerlöf är en av Sveriges största diktare genom tiderna och har skrivit många minnesvärda, allvarliga och skämtsamma tankar över livets olika frågor. "Mårbackablomster" är en bukett av några av de finaste, ihopbunden av Valborg Olander. Samlingen innehåller bland annat "Kärleken", "Livet", "Döden" och "Åt minnet".

En dag när kungen av Sverige är ute och åker i sin vagn stöter han på en liten by där han bestämmer sig för att stanna ett tag. Han besöker kyrkan och ber om att få träffa prästen, aldrig kunde han väl ana att den enkelt klädda mannen som tagit emot honom skulle vara något annat än en simpel bonde. Prästen väljer att inte berätta för kungen vem han är och berättar istället en historia om när folket i bygden hittade ett berg av renaste silver ...

"Det var en juldag, då alla hade rest till kyrkan utom farmor och jag. Jag tror att vi voro ensamma i hela huset. Vi hade inte tagits med, därför att den ena var för ung och den andra var för gammal. Och vi voro ledsna båda två över att vi inte hade fått fara till ottesången och se julljusen. Men när vi sutto i vår ensamhet började farmor att berätta ..." Novellsamlingen "Kristuslegender" publicerades för första 1904 och består av 11 berättelser om ödmjukhet, kärlek och medkänsla med en biblisk utgångspunkt.

På Lövdala Prästgård bor den milde och godhjärtade pastor Lyselius med sin vackra dotter Maja-Lisa. Pastorn är änkling och ger all sin kärlek och omtanke till sin dotter och tjänstefolket som bor med dem på gården. Tillvaron är idyllisk fram till den dag då Maja-Lisas styvmor Vabitz anländer till gården. Styvmodern vinner snart pastor Lyselius hjärta och kort därefter börjar mardrömmen. Vabitz är sadistiskt lagd och njuter av att plåga Maja-Lisa och tjänstefolket.

"Om någon, som hört talas om den gamla staden Kungahälla, skulle komma till den plats vid Nordre älv, där den en gång var belägen, skulle han helt säkert bli mycket förvånad. Han skulle fråga sig om kyrkor och kastell ha kunnat smälta bort som snö eller om jorden hade öppnat sig för att sluka dem. Han är kommen till ett ställe, där det i forna tider stod en mäktig stad, och han finner inte en gata, inte en skeppsbrygga ... " "Drottningar i Kungahälla" är en klassisk novellsamling från 1899, skriven av Selma Lagerlöf.

Livet har inte varit helt lätt för Ruster. I sin ungdom var han populär musiker, men så upptäckte han spriten och sedan dess har det gått utför. Han har svårt att försörja sig och hans härjade utseende gör att människor helst håller sig på avstånd. När det så lider mot jul beger sig Ruster till gården Lövdala för att besöka sina gamla vänner Liljekrona, men gårdsfolket roas inte av hans närvaro och på självaste julafton övertalar de Liljekrona att skicka iväg Ruster ensam ut i den bitande kylan ...

Det var en julafton med himmel tung av ett väntande snöfall och med pinande blåst från norr. Den gamla storbonden Ingmar Ingmarsson ger sig ut i skogen för att skära vidjor, men när han försöker finna vägen tillbaka blir han förvirrad av den virvlande snön och går vilse. Mörkret faller, kylan kryper in i märg och ben och till sist orkar Ingmar inte fortsätta mer. Utmattad faller han ihop på en hög med ris, men plötsligt börjar riset röra sig under honom ...

"Hon står och vrider händerna i sin hjälplöshet. Och det är allt hennes skuld, därför att hon har anklagat honom! Men hon var ju utan arbete, hon svalt och frös. Barnet höll på att dö. Till vem annan skulle hon vända sig för att erhålla hjälp? " "En saga om en saga" är berättelsen om hur Selma Lagerlöf kom på "Gösta Berlings saga" och den mycket långa process som ledde fram till att historien slutligen skrevs ner och fördes ut i världen.

"Nuförtiden lägger visst ingen enda människa märke till det lilla korset, som står i ena hörnet av Svartsjö kyrkogård. Nuförtiden går allt kyrkfolket förbi det utan att ge det en blick. Och det är ju inte underligt, att ingen märker det. Det är så lågt, att klöver och blåklockor stå det upp till armarna och timotejen växer över det. Icke heller bryr sig någon om att läsa inskriften, som står där. De vita bokstäverna äro nästan alldeles bortregnade numera, och det tyckes aldrig falla någon in att söka stava ihop dem till ord ...

En morgon under hösten 1914 utbredde sig en tjock dimma över den lilla fredliga trakt där den fridsamme hade sin bostad. Dimman var dock inte tätare än att han kunde se hela trädgården och alla uthus, men längre kunde blicken inte tränga. Hela hans vanliga omgivning var försvunnen och när han gjorde den vanliga turen genom trädgården kände han sig ängslig och övergiven ... "Dimman (och andra noveller)" är en novellsamling av Selma Lagerlöf med berättelser som kretsar kring gammal folktro och sägner.

Vad gör man när man vet att man bara har ett dygn kvar att leva? En natt får överste Beerencreutz ett märkligt besök. Han ligger i sin säng och hör någon gå omkring i huset. Är det en inbrottstjuv? En drucken bonde? Så slängs dörren upp på vid gavel och in kliver döden själv. Översten är redo att lämna jordelivet på en gång, men döden hörsammar inte hans uppmaning utan förklarar lugnt att han kommer att återvända innan nästa midnatt ...

Ingmar Ingmarsson arbetar och sliter på gården som han ärvt från sin bortgångne far och trots att han skulle vara en nog så god make är han fortfarande ogift. En gång i tiden var han förlovad med Brita, de hade en komplicerad relation och det fanns bara ett problem. Hon ville inte gifta sig med honom. Trots det blir hon gravid med Ingmars barn, men som en hämnd för att han fört bort henne från sitt hem stryper hon spädbarnet just som det har fötts. Brita förs bort och hamnar i fängelse, men trots det kan inte Ingmar släppa tankarna på henne.

"Mina herrar och damer! Först och främst har jag att frambära ett tack till Kongressledningen, som har inbjudit mig att tala vid detta tillfälle, och i detta mitt tack ligger inte bara ett erkännande av den heder, som uppdraget innebär, utan jag vill tacka också därför, att Ledningen genom att göra mig till talesman för rösträttssaken har nödgat mig att för min ringa del söka komma till rätta med den skiftande och törhända världsomdanande företeelse, som heter kvinnorörelsen.

Svartsjö sockens dödgrävare bestämmer sig för att bjuda in traktens invånare till julkalas men blir han bestört när han inser att ingen är intresserad av att komma. Förtvivlad beger han sig hemåt, utan en enda gäst, till sin fru som är i full fart att förbereda festmåltiden. På vägen passerar han kyrkogården och i det bleka skymningsljuset ser han något vitt blänka till i det torra gräset. Vid närmare inspektion upptäcker han att det är en dödskalle och i ett ögonblick av galenskap bestämmer han sig för att ta med den hem ...

"Ju mer hon tänkte på saken desto säkrare blev hon, att det inte fanns någon dag på hela året, som hon hellre ville fira än den, då hennes vän solen skulle strida mot mörkret och efter en härlig seger gå fram i ny prakt och väldighet. Det var inte lång tid till den 17 april, men alltid var det tid nog att hinna få i ordning ett kaffekalas, och när solförmörkelsedagen kom, satt de allesammans och drack kaffe i mörkret.

En dag när bonden, hans fru och deras nyfödda barn är ute på en ridtur i skogen stöter de på en trollkäring och när hon får syn på den lilla människoungen blir hon nyfiken. Hon smyger sig närmare för att kunna ta sig en ordentlig titt på barnet, men hästarna blir skrämda och skenar iväg. Det nyfödda barnet far ur sin mors armar och när föräldrarna återvänder kort därpå för att hämta barnet är det något som inte stämmer.

"För ett par hundra år sedan fanns det i Jössehärad i Värmland en ovanligt sträng och kraftig prost, som av all sin förmåga bemödade sig att göra jössehäringarna till ett fromt och gudaktigt folk. Det var inte nog med att han ville vänja dem av med dryckenskap och slagsmål, med smuggling från Norge och annan orättfärdighet utan han förbjöd dem också att frukta och dyrka de rådande i mark och skog och vattendrag, och detta var något, som prästerna annars brukar akta sig för att röra vid ...

"En gång hade de på Mårbacka en barnpiga som hette Back-Kajsa. Hon var nog tre alnar lång, hon hade ett stort, grovt ansikte med stränga, mörka drag, hennes händer voro hårda och fulla av sprickor, som barnens hår fastnade i när hon kammade dem, och till humöret var hon dyster och sorgbunden. En sådan människa tycktes ju inte vara enkom skapad till barnpiga och fru Lagerlöf hade varit i stort beråd innan hon anställde henne." "Mårbacka" handlar om Selma Lagerlöfs egen familj och livet på släktgården Mårbacka i Värmland.