Nordisk Kriminalkrönika

Redan vid 20 års ålder hade Tommy dömts sju gånger för olika våldsbrott. Han kom från en trasig familj och hade som ung haft det svårt, och i tonåren hade han börjat missbruka olika droger. 1986 döms han en åttonde gång, för mord. Han får ett mångårigt fängelsestraff, som ska avtjänas på ett ökänt norskt fängelse. Tommy hade svårt att anpassa sig till livet i fängelset, men kort efter hans ankomst påbörjades ett projekt vars syfte var att lära fångarna att fungera i samhället genom att genomföra enkla vardagsuppgifter.

I oktober 1991 förövades ett brott mot liv i den lilla finska staden Torneå alldeles i närheten av gränsen mot Sverige. Fallet väckte stor uppmärksamhet, framför allt i svensk press. De inblandade var svenskar och brottades förövades under så märkliga former att det kunde betecknas som ett ritualmord. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

En 27-årig narkotikamissbrukare var skyldig några kumpaner 11 000 kronor för en "skumraskaffär". För att få honom att betala utsätts han för misshandel. Han blir kidnappad och förs till en källarlokal, där förnedringen fortsätter. Gärningsmännen - som ingår i ett gäng som kallar sig Tigrarna - slår honom med ett bollträ och utsätter honom för upprepade skenavrättningar med skjutvapen. "Tigrarna" nöjer sig inte med detta utan kontaktar mannens far för att han ska "fixa fram" pengar och reglera skulden, som nu vuxit till 60 000 kronor.

I november 1986 fyllde Anton Nilson 99 år. Han deltog 1908 i ett av de mest omtalade politiska attentat som utförts i Sverige. Nämligen sprängningen av skonerten Amalthea i Malmö hamn. Han dömdes samma år till döden, men straffet verkställdes inte. Istället benådades han och efter frigivningen engagerade sig Anton Nilson i den ryska revolutionen. Idag omtalas han som "Sveriges mest kände politiske terrorist". Själv menar han sig dock vara emot alla former av våld och vill inte kännas vid detta epitet. Däremot ångrar han inte attentatet i Malmö.

Måndagen den 28 november 1881 omkring klockan 19 på kvällen avlossades ett skott från gårdsplanen in genom ett fönster till gården Bessinge i Östra Salerups socken i Skåne. Skottet träffade gårdsägaren Ola Månsson i huvudet och han avled omedelbart. Den här ogärningen, som går under namnet Bessingemordet, förövades på en fastighet som numera har beteckningen Guddastad i Hörby kommun. Brottet var ett beställningsmord i ett klassiskt triangeldrama. Sammansvärjningen avslöjades tack vare ett gediget polisarbete, som innefattade ett par tidiga exempel på effektiv kriminalteknisk undersökning.

En varm sommarkväll år 2010 skakas Härnösand av ett fruktansvärt brott. En pappa och hans två barn har blivit brutalt mördade, och den skyldige är fortfarande på fri fot. Den lugna småstadsidyllen kommer aldrig att bli vad den har varit... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll.

Karl Olav Pedersen var i 60-års åldern. Han var förtidspensionerad, och fördrev tiden med promenader och biobesök. På väg mot dagens matiné, en westernfilm, såg han en ung man ståendes nära polishuset, med något under jackan. Karl Olav, som trodde att det kunde vara en flaska brännvin, gick fram och frågade om han kunde få en sup. Den unga mannen svarade vresigt att han inte hade något brännvin, och visade Karl Olav den sten han gömde innanför jackan. Den unga mannen hade kommit dit för att ta livet av polisen, meddelande han den förvirrade pensionären.

Från sommaren 1980 fram till mitten av januari 1981 skedde i Esbjerg vid fem tillfällen våldtäkter som alla uppvisade så karaktäristiska gemensamma drag att de uppenbarligen begåtts av samma gärningsman. Mannen bröt sig in i bostäder och våldtog unga flickor som var ensamma i sitt sovrum. Dagspressen döpte Esbjerg till "Fruktans stad" när paniken småningom slog sina klor i människorna i staden. Här följer nu en redogörelse för de olika händelserna samt hur gärningsmannen slutligen greps och som det visade sig, att han också hade andra kriminella aktiviteter på sitt samvete.

Det är fredag, och full rusningstid på Oslos Centralstation. Semesterfirare rör sig genom stationen med mycket bagage, många av dem har precis lämnat jobbet för att gå på semester. Plötsligt hörs en kraftig smäll i en av hallarna, metallbitar och träflisor yr runt människor som slås omkull av chockvågen från explosionen. Polisen ingriper direkt för att hjälpa de chockade och skadade på plats. En ung kvinna befann sig nära platsen för explosionen tillsammans med sin hund, bägge omkom. Flera andra blev allvarligt skadade, men överlevde.

Tisdagen den 23 september 2008 kontaktade en kvinna polisen i Umeå. Hon letade efter sin son Fredrik, som hon inte lyckats att komma i kontakt med den senaste tiden. Fredrik hade svåra missbruksproblem och umgicks i fel kretsar, och hans mamma började bli mycket orolig för sin son. Efter gediget polisarbete lyckades man till slut hitta Fredrik, men han var inte längre vid liv. Han hade blivit misshandlad, torterad och förd till en grusgrop, där gärningsmännen hade satt eld på honom. Tidningarna gav fallet namnet "Grusgropsmordet".

Sverige är ett land som länge förskonats från krigets fasor, politiska ytterligheter, organiserade terrordåd, religiös fanatism och mycket annat som är realiteter i många länder. Men på hösten 1991 inträffade något som satte hela vår civiliserade livsstil i gungning. Människor med utländskt påbrå blev beskjutna på allmänna platser av en okänd person. Hur kunde något sådant inträffa i vårt upplysta samhälle som länge hade sluppit terror och denna typ av rasistiska seriemord?

Armin Meiwes, "Kannibalen i Rotenburg" dömdes i januari 2004 till åtta och ett halvt års fängelse för dråp sedan han dödat och ätit upp en medmänniska. Han hade hittat sitt offer genom en kontaktannons på nätet som löd: "Young, well-built man who wants to be eaten". Och genom den hittade han Bernd Jürgen Brandes, en 40-årig dataingenjör från Berlin som gick med på att bli mördad och uppäten. Åklagarsidan hade yrkat på ett livstidsstraff för mord, men domstolen i Kassel fäste avsikt vid att offret hade samtyckt till att dödas och valde därför den mildare formen, dråp.

Under jakten på bankrånarna Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv den 28 maj 1999 sköts två poliser ihjäl med sina egna tjänstevapen. En händelse vars brutalitet berörde hela Sveriges befolkning. Vem är de tre förövarna? Och vad ledde fram till denna punkt?

Åren 1998-2006 härjade en våldtäktsman i Umeå. Tidningarna döpte honom till Hagamannen, och bristen på ett gripande var ett ständigt orosmoment för stadens befolkning. Men efter ett fem år långt uppehåll slog Hagamannen till igen, och den här gången gav utredningen resultat. Våren 2006 kunde Hagamannen, mannen som i flera år utgjort en påtagbar mardröm för Umeås kvinnor, äntligen gripas, bli lagförd och dömd. Därmed var också den mest omfattande utredningen i Umeåpolisens historia avslutad.

Den 5 april 2008 anmäls Engla Juncosa Höglund, från det lilla samhället Stjärnsund i Dalarna, saknad. Två dagar senare grips Anders Eklund i sin lastbil på Hallandsåsen i Skåne, misstänkt för människorov. Vad som senare uppdagas är en historia värre än vad någon kunnat föreställa sig. Gripandet av Eklund var början på ett kapitel i svensk kriminalhistoria som kom att engagera stora delar av svenska folket, ett kapitel vi sent kommer att glömma. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den här historien handlar om några unga män i Uppsala, vars kriminella verksamhet spred skräck och fasa bland alla som kom i deras väg. När brotten behandlades i domstol myntades begreppet Uppsala-maffian i medierna. Någon maffia i egentlig mening var det inte fråga om - även om gängets metoder liknade dem som förknippas med maffians. "Liga" är en mer adekvat benämning på den grupp som en åklagare försiktigtvis kallade "kamratgäng". Hur som helst handlade det om allvarliga brott och mycket stora pengar.

Den här skildringen är hämtad från f.d. Västtyskland, där polisen ställts inför ett mordfall som kanske är det "perfekta brottet". Trots en jätteinsats, där man tagit till en rad oortodoxa utredningsmetoder, går gärningsmannen fortfarande fri. Och dessutom: polisen har ingenting att gå efter -- inte ens mordoffrets identitet är ännu avslöjad! Det enda man bestämt vet är att ett mord förövats. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

"DET HÄR ÄR ETT RÅN. FYLL VÄSKAN MED PENGAR." Gunnar, anställd på banken i Malå, tror först det är ett skämt när den yngre mannen lämnar fram en lapp med orden. Men när han ser pistolen som riktas mot hans huvud förstår han att detta är på fullaste allvar. Detta är ett rån. Elva dagar senare sker ännu ett bankrån 22 mil söderut i Umeå. Även här är det en yngre person som hotar personalen med pistol. Är det samma rånare? Indicierna och tips till polisen tyder på det. Men polis och åklagare måste ha bevis för att kunna föra fallet till domstol, och ärendet lades ner.

Natten till den 27 november 1987 dödas två ungdomar, en man och en kvinna, i staden Kuopio. Till en början riktas misstankarna mot kvinnans före detta pojkvän och därför blev han föremål för utredning. I samband med denna lyckades polisen avslöja ett ganska omfattande fall av häleri och döljande av stöldgods hos den misstänkte. Men, det visar sig emellertid att den förre detta pojkvännen inte var skyldig till morden på de två ungdomarna. Och anledningen till att den unge mannen och kvinnan miste livet är värre än vad man kan tro.

Det är en tidig morgon i västra delarna av Göteborg. Den klara luften ger oss känslan av att våren är på väg. Solen lyser från en blå himmel, det är fortfarande kyla i luften och man kan förvänta sig en vacker dag. Det är fredagen den 1 mars 2013 och klockan är strax efter sju då ljudet från sirener hörs genom staden. Susanne får aldrig uppleva denna vackra dag, och inga andra dagar därefter heller. Hennes före detta sambo, Ingemar, har precis avslutat hennes liv. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.